Längesedan sist!

Jaha ja, vad har då hänt sedan sista inlägget? Hur mycket som helst, mer än vad jag kan komma ihåg faktiskt....kom ju inte ens ihåg bloggen!

Okej, kör från närmaste tiden och hoppas på bättre minne framöver. 
Senaste tiden har varit ett rätt ordentligt bakslag, simpla saker har glömts av (sådan husse sådan hund?), varit fantastiskt energisk....eller kanske en bättre beskrivning- störig! 

Sådant hör till åldern möjligen samt det faktum att Ax är en Breton med väldigt mycket motor, lite mindre hjärna kanske ;-)
En sak som faktiskt fungerat är apportering och skogspromenader utan koppel. Kul med ljus i mörkret liksom! Senaste tiden av respekt för föryngring i skogen och lagen då så har de koppellösa promenaderna i skogen fått stryka på foten, vill ju inte ha en äggjägare ;-)

Vad som varit värst är att han drar och lever jävel i kopplet, störig så det förslår....ja kort sagt- ett monster! 

Idag hade vi valpträff med instruktörsledd träning! FANTASTISKT bra! 
Började morgonen med att snegla mot dressyrhalsbandet -strypkättingen dårå! Naeeeää, tänk om de tycker jag är en barbarisk idiot som använder det på min sju månader gamla valp!? Nöp det i princip oanvända vanliga läderhalsbandet istället, korkat! Men vad vet jag? Nån valpträff har jag aldrig varit med om förr, man vet ju inte hur folk tycker och tänker...eller hur? ;-) 
Lastar in Ax i bilen och drar iväg, inte så nervös alls. Visste redan i god tid att Ax är (var- återkommer till detta) ett litet gulligt monster, minst i klass med Godzilla! 
Framme så började vi med lite fika, träffa alla och surra lite. Riktigt roligt att träffa alla!

Första övningarna gick lite sådär, Ax i koppel i kombo med an massa intressanta människor och hundar är ett kaosrecept på gång att mixas. Konstaterades blixtsnabbt av instruktören att killen absolut skulle ha dressyrhalsband, den lite mildare behandlingen var bara att knyckla ihop och kasta bort! Hårda nypor, strypkätting och en envishet som heter duga blev måttstocken för dagen, nu jävlar skulle ALL info sugas upp och Ax ska tamefan bli hund igen!

Körde rätt hårt på tipsen jag fick för att få han att skärpa sig i kopplet och vara uppmärksam på mig som förare, jag bestämmer - inte han! 
Märkbar skillnad redan till lunch, nu i afton på sista kvällspromenaden hängde kopplet och han gick lugnt jämte mig! Förr kunde man spela ett stycke ur valfri symfoni på kopplet ;-) 
Han är oerhört mycket uppmärksam på mig som förare, nu går jag med han! Dessutom verkar han mindre speedad än tidigare! Möjligen för att han är trött efter en heldag men ändå! FAN va nöjd jag är med hans utveckling idag! TUSEN och åter tusen tack för alla tips idag! Envishet och järnhand i kombo med massor av beröm (naturligtvis) när det går bra framöver och jag tror att Ax och jag (med familj) kommer att bli ett bra team i skogen!
Jag själv har lärt mig enormt mycket, hur man med enkla metoder korrigerar honom på RÄTT sätt.

Åter igen, tusen tack och hoppas på fler träffar framöver! :-)

PS. Nöjd nu Nisse? ;-)